iu-2.jpeg

Osteopati

Osteopati är en mjuk och behaglig behandlingsform där händerna används som huvudsakligt verktyg vid undersökning och behandling av olika besvär i kroppen. 

Osteopati är en internationellt erkänd och effektiv behandlingsform där det eftersträvas att se till hela patientens kropp och livssituation, med syfte att finna och behandla orsaken till de upplevda besvären, och inte endast behandla symptomen.

Genom olika manuella tekniker, och individuellt anpassade övningar, kan osteopaten hjälpa kroppens egna självläkande och självreglerande mekanismer att fungera optimalt. Grundprincipen är att kroppens struktur och funktion är sammanlänkad och att problem i en del av kroppen har potentialen att påverka andra kringliggande strukturer samt kroppen i sin helhet.

Historik och principer 

Osteopatin har sina rötter från det sena 1800-talet i USA där ingenjören och läkaren Andrew Taylor Still sökte ett mer effektivt sätt att hjälpa sjuka än vad dåtidens medicinska system erbjöd. 

Osteopatin utgår ifrån idén om enhetlighet mellan struktur (anatomi) och funktion (fysiologi) och att dessa påverkar varandra. 

Det finns fyra huvudsakliga utgångspunkter inom osteopatisk medicin:

  • Kroppen är en enhet, och att en person är ett uttryck för en kombination av kropp, sinne och ande (Body, Mind & Spirit).
  • Kroppen är kapabel till självreglering, självläkning och upprätthållande av hälsa.
  • Struktur och funktion är intimt relaterade och påverkar varandra.
  • Rationell behandling är baserad på en förståelse av dessa principer: kroppslig enhet, att kroppen innehar självreglerande mekanismer, och relationen mellan struktur och funktion.